// Twinkle twinkle //

det är vi och inte dom som har satt oss där vi är

Kategori: Allmänt

Smärta i hela kroppen, skumma blinkade lampor överallt.
Jag såg ingenting, jag hörde bara skriken.
Hel paralyserad ligger jag har, det är kallt och jag har musiken i mina öron ännu.
Min enda tanke är 'Fan också, jag var inte ens klar'.
Ännu en natt med brist på sömn. Liggandes i sängen fram till tidig morgontimma och när man väl somnar drömmar man att man är med om en trafikolycka och allt känns så jävla verkligt. Men det enda jag var orolig öcer, det enda jag hade ågren över var att jag inte ätit klart. 
Vaknar upp melankolisk och ingenting omkring mig betyder ett skit just nu.
Ingen, inget, fan nu är vi tillbaka igen.
Blir nog en dag förtjänt att stanna hemma och vila, i morgon blir det nya tag, ordentlliga tag... om jag inte är fortsatt melankolisk.
Kind of like this state, as long as I can be like this around people.
Det är ganska underhållande, antar jag. Folk vet fan inte vad som är felet när jag inte ler, eller skrattar, eller visar känslor.

Hmm... vattenmelon.

Nu, igår och imorgon.

Kategori: Allmänt

En skarp smärta zig zackar genom skallen. Ibland formas konstiga svarta prickar i mitt synfält.
Det börjar klia nu så inåt skogen, jag vill verkligen röka. Det är närmre 19 timmar sedan sist.
Men jag borde inte, men jag kan. Jag vill, men får jag egentligen?
Jag är osäker, tänk om jag bara inbillar mig att saker går bra, men för blind av min naivt infekterade
syn och hjärna för att se att du inte vill.
Tänk om jag bara drömmer, och vaknar i morgon och inget av detta har hänt.
Skulle det då vara värt att sätta sitt liv på spel för att man inget har kvar att kämpa för,
eller kanske det är bäst så?
Tänk om du inte bryr dig, tänk om vi aldrig lärt känna varandra. 
Hur skulle det se ut idag, vill jag ens veta?
Varför kan aldrig jag vara lycklig i nuet, 
varför får inte jag va med?
Det finns så mycket att säga, men ändå så himla lite.
Jag är rädd, det ska du veta.
Nu, igår och imorgon.
Räddare än förr.

Hokus pokus...

Kategori: Allmänt

jag hatar dig som finnen i min röv.


Lycklig är jag som slipper se dig,
lycklig nog för att gå loss.
Men jag antar att du är brun och hårig,
för Guds skull, jag vill nog inte veta!
 
 
 

-_-_-_-_-_-

Kategori: Allmänt

Jag är naiv, korkad, tråkig, sorglig, underbar, älskvärd, seg, lite för tidigt, men oftast för tidig... när jag inte är för sen.

Blå, grön, lila, orange, inte så mycket röd, ibland turkos.
 
Jag är en kub, en sfär, ett rätblock, en pyramid.
 
Ledsen, glad, hatisk, kärleksfull.
 
 
 
Men just nu är är jag bara jävligt trött och vill ta en paus.
No emo shit, bara trött. Ni vet, som efter man har tränat, eller inte sovit på länge.
Men jag har sovit väldigt mycket.
Jag känner mig svart och vit.

Heading for the top

Kategori: Allmänt

Jag började allvarligt tröttna på det eviga tjatet från alkisen som satt i hållplatsen. 'Mitt namn är Anders, vad heter du då' och så sträckte han fram handen för sjätte gången. 'Mitt namn är Oscar, trevlig att råkas' denna gången menade jag fan inte det. 'Ska du med bussen?' svamlade Anders. Där dog mitt tålamod, 'Vad fan tror du? Jag står här för att det är så jävla kul att vänta på en buss jag inte ska ta, för mitt liv suger och jag vill bara hem och sova!' tänkte jag men log och sa 'ja' väldigt artigt. Anders, medelåldersman, okej kanske en femtio år eller så, bara svamlade och snackade strunt. Jag plockade om mobilen och låtsades att jag fick ett inkommande samtal och satte mobilen mot örat och gick runt bakom hållplatsen. Låtsades parata med någon som skulle föreställa en vän, och gubben kommer upp till mig och frågar om cigg. Tog upp två och körde dem i famnen på honom och vinkade artigt med ett leende bort honom.

Mina ben orkade knappt hålla mig, fan vad trött jag var. Så när bussen anlände klev jag på. Totalt fem personer på bussen inklusive mig, verkade som att vissa drog hem tidigt. Verkade som ett lugnt par i fram tillsammans med ett tredje hjul som satt och tryckte i sig en McWrap... 'Feta kossa,' tänkte jag och stoppande in plupparna i öronen.

Två hållplatser innan Fjällbacken stannar bussen tvärt in några meter ifrån bommen som förhindrar civil trafik från att köra på bussvägen. Bommen fälls upp och bussen får mjuk rull och fortsätter in på vägen.
Vid Fjällbacken klev paret av och lämnade Kossan kvar på bussen, hon skulle tydligen vidare. Två rader bakom mig satt en flicka, eller hon kunde ha varit en närmare 20, plus minus ett par år. Helt harmlösa. Så det verkar som att jag inte behöver oroa mig biten från hållplatsen hem.
När bussen kört över bron och stannat vid Källö hoppar jag ensam av med musik på normal volym och går med långe steg hemåt. För pissnödig för att orka tända en cigg går jag med bestämde steg mot hyreshusen där jag bor.

Kollar över axeln, paranoid som jag är på kvällarna, för att slippa ha någon bakom mig. Börjar fippla med nycklarna och får fram dem i högra näven med hemnyckeln knuten mellan pekfinger och långfinger som ett sjaskigt knogjärn och går med handen i höjd med midjan. Musik överröstade stegen bakom mig, men jag kunde känna närheten av någon. Jag vände mig om fort och kände hur någon slog till över mitt vänstra kindben och huvudet ryckte till åt höger, men inte mycket för att jag spände nacken som reflex. Blundade hårt med vänster öga och slängde upp höger arm för att skydda mot det andra slaget riktat mot min mage. Tryckte ifrån och det lämnade mig med en meters mellanrum mellan mig och gärningsmannen. Jag kunde inte se något ansikte, det var just den del som inte var belyst så väl för att kunna avgöra hur vida personen såg ut, men den mörka huvtröjan och den ljusa snusnäsduken hade en orange ton i kvicksilver lamporna ljus. Gärningsmannen går för att slag mot mitt ansikte igen och jag väjer undan åt höger igen, får in en uppercut mot revbenen på hans vänstra sida och känner hur jag har svårt att dra bort handen. Nyckeln lyckades slita hål i tjocktröjan och penetrerade huden, jag kunde känna varmt blod pulsera mellan min hand och tröjan. Paniken slog till och jag ryckte ut nyckeln och backade. Gärningsmannen staplade bakåt ett par steg och började kolla panikslaget omkring sig. Mina fötter var fast frysta i marken, det var självförsvar!

Gärningsmannen började springa, paniken i hans ögon avgjorde att det inte var någon idé att jaga efter honom. Han fick sig en chock nog för att fatta att det inte var någon idé att fortsätta. Paniken inom mig satte sig direkt i hjärtat och en skarp pil sköt rakt igenom mitt drivande organ. Tunnelseende gick över till en blackout och jag ryckte till...

Bussen hade tvärstannat för att bommen inte hade gått upp ordentligt två hållplatser innan Fjällbacken. Bommen gick upp och bussen rulla mjukt på in på vägen och stannade vid Fjällbacken för att släppa av paret och lämna Kossan kvar på bussen. Jag kollade i fönstret till min vänster och såg flickan sitta två rader bakom mig.

När bussen rullade förbi dagiset innan bron vid Källö sket jag i att plinga, jag hoppade av vid hållplatsen där efter och gick en annan väg hem. Här sitter jag, fattar knappt vad som hänt, men jag hoppas fan ingen annan råkade ut för den eventuella ''påhopparen''.


Godnatt!

 

Balance in the force

Kategori: Allmänt

Så jag suger på att uppdatera, I know. 

Men jag har varit äckligt gullig och skrivit en lapp och lagt runt andra kapitlet på Josses bok hon sitter och läser på flyget just nu. Go me, go gay!

Jag kommer att bli sämre på att uppdatera här så länge jag inte har något som driver mig till att skriva här.
Kommer dock aldrig sluta, kommer alltid skriva från och till ju.


Men nu börjar allt gå lite bättre. Jag har bytt Individuellt val till Skrivande, skönt kurs. Vi ska arbeta med bloggar osv. Fett awesome.
Jag har tagit farväl av älskade frugan som åler till Cypern... vette fan men har börjat kalla henne för frugan, även fast vi inte ens är tillsmmans. Men folk vet vem jag snackar om, så det ska nog funka fint.
Och jag ska på Movits med älskade bror 30 November ;)
Ska bli fett AWESOME!



 

Spineless headlights

Kategori: Allmänt

Så ska börja bära med mif Atarax vart jag än går, har upplevt ångest attacker på senaste. 
Dem var ju någorlunda okej förr, men då måste man räkna in den allmäna depressionen jag gick igenom också.
Fuck, mådde så jävla skit alltså.
Men nu börjar saker lösa sig rätt fint ändå.

Har fortfarande problem med folk som inte lyssnar på det jag säger. Folk som inte kan accpetera att min ord är det som gäller när det kommer till mitt liv, mina val och mina önskningar.



I helgen kommer det gå upp och ned en hel jävla del, ska se till att få ut Ataraxen i morgon, måste ha ångestdämpande. Känner ångesten börja byggas upp redan nu.

Not today or in twenty-something years

Kategori: Allmänt

Citylights
Light up the citynights
We will always call this place
Our home
Our home

It'll never be perfect here
Not today or in twenty-something years

When warmer days
Seem just too far away
We hold on til' the cold's gone
So on and so on

 
 

Look at this smile

Kategori: Allmänt

Jag är så jävla nöjd att den enda kontakt jag har med folk just nu inte är face-to-face. För ett leende är lätt att fejka, det är ögonen jag inte kan göra nått åt.

Sitter och reobloggar ångest skit på tumblr och beskåder skönheten på min egen sida.
Jag vill inte lämna någon plats åt andra just nu, jag vill inte träffa någon.


Jag vill inte ens äta, allt gör så jävla ont.
Och ångesten bara väller över.
Trycker som fan över bröstet, jag saknar cigg, jag saknar alkohol.
Jag hatar mig själv, men det är bara temporärt.
 
 
 
Now I'm drunk again escaping sobriety and it's hell
it fuckin sucks that life's not fair
it's up to me to break this barrier get up and try
and strive to make the most of me

In this desolate storm I'm on my knees screaming
What's wrong with me?
The strenght to face my worst shade of fear
It is locked within me & I don't have the key

Somewhere just beyond my reach
there's got to be someone
reaching back for me

När drömmar är som film

Kategori: Allmänt

Eller TV-spel.
Jag vet fan inte vad jag ska säga, har aldrig varit med om en sådan vacker ''open-world'' motor i en dröm.
Storyn var den mest luddigaste saken ever, men allting sågs i stil med en film. Liksom, synen täcktes med två svarta lådor på övre och nedre halvan av synfältet, allting hade bra ljus och ljud.

Från ett höghus såg jag hur ett par personer stod vid kiosken vid stängslet och kollade ut över stupet. Från den slingriga bilvägen som ledda upp till kullen/berget/klippan kom pappa i en vinröd toyota utan vänster framlyse.
Han körde in i garaget som låg i källan till höghuset och jag skyndade mig ut på balkongen. Utsikten var otrolig.
Jag kunde se saker som enorma silos, skyskrapor och massa åker. En hel del villa områden och en storstad. En glasbyggd i fjärran och ännu längre än så låg förmodligen havet.
 
Allt var så jävla fint!


 

Tit-shit!

Kategori: Allmänt

 
Vadar genom skit jag har upp till knäskålarna just nu. Känns fint, men jag har fått en lättare väg framför mig, den luktar inte lika ill heller, men som jag håller på just i kväll kommer jag inte klara mig så jävla bra i morgon.

Så jag har 300 poäng i betyg, yes, det är ca 1950 poäng från minsta möjliga betygspoäng. Plus att jag har inget betyg i en 100 poängs kurs sedan tvåan för att läraren, och detta har jag fan rätt att säga, var dum i huvudet.
Jag kom dit, jag kanske inte gjorde mycket, men jag var inte ensam om att inte delta i grupper.
Kanske var jag borta lite för mycket, men vart fanns motiviationen när folket ville spela Gangnam Style akustiskt och att alla skulle dansa till den? Klart som fan att jag inte finner motivation.
Jag har även fuckat upp majoriteten av alla kurser pga att jag inte lämnat in skiten, så som uppsatser och prov. Jag har inte gjort nå prov. Allt är trots allt Matte läraren i Ettans fel.

Jag kommer aldrig kunna skriva ett prov i en aula med ca 100 pers som skriver på papper med pennor som rispar hastigt som fan. Inte utan musik i mina öron, men det är förbjudet. Klart jag undviker att göra prov. Men det är inte en bra ursäkt, det är ren bullshit. Visst jag fick panik, men jag borde ha bitit ihop.
Det var ju just den där gången jag fick en dissociations attack och ristade in saker i armen med en blyerts penna, läraren tota ignorerade att jag blödde över bänken (torkade bort det mesta efter mig).
 
*suck*
 
Well, ska upp as tidigt i morgon, duscha och sånt. Har skola från 10 - 17, varav 2 lektioner är Samhällsorienterade ämnen (fuck my life!), och två av dem är saker jag inte borde ha problem med. Dvs Engelska 7 och Matte 1 (Matte är kursen jag fick panik på proven och undvek)
Matte är inte svårt, det gäller bara att göra det...
Jag har aldrig riktigt haft problem egentligen, det är bara bristen på motivation... men nu har jag ju lite motivation.



Motivation... finner det då inte i någon som står mig nära egentligen. Iaf inte när det kommer till skola... alltså, fan. Allt jag ska ta igen är för att bevisa att jag inte är så efterbliven som papprena säger om mig. Att bevisa skiten för mig själv, och jag och mig själv står fan inte varandra så nära. Det är bara konflikter och massa drama.
Ett jävla handikapp, men jag är stark. Jag är STARK!
 
 
Legolas:Lembas, Elvish waybread.
One small bite is enough to fill the stomach of a grown man.

Merry: How many did you eat?
Pippin: Four.
 

Ehm, not quite what I expected

Kategori: Allmänt

''Lemons are bitter, if you bite them with your two front teeth
Now he's acting similar, 'cause you're the one now that's biting me
His feelings are crushed like rock salt on the table
'Cause you're now the one that's got a bit more flavour

I've never met someone that's made me feel quite this way
I've never met someone that's actually stayed''
 
 
 

Vet fan inte vad som är på gång, men jag känner mig så ''distanserad''.
Liksom, jag övervägde verkligen att kedjeröka, med tanken om att öka chanser för lungcancer.
Jävligt egoistiskt, men jag åker Kanonen och Balder på Liseberg i min skalle, och för varje topp skakar mina händer i okontrollerat, men vagt. Varje dal så dras mättnaden ned och allt får en jobbigt grå ton.
Gårdagen var helt okej, hade inte ett dugg roligt ute på krogen, egentligen. Men jag var där som stöd och jag var mer nöjd i slutet av kvällen än under den. Att stå upp som vän för någon som är ut för att ha lite kul efter flera veckors arbete är ganska fint. Speciellt när man håller sig lagom nykter för att kunna lyfta hem den tidigare nämnda personen. Okej, stödja, inte lyfta. You get the drill. Men i min ensamhet, i mitt huvud under hela kvällen spelades minnen upp om ett helvete jag gått igenom, och jag kritiserade mig själv lite smått över hur jag reagerade under den tiden. Jag har verkligen varit egoistisk.

Men jag känner i dagens läge att jag måste ha svängt av lite fel med tanke på att för lite mer än en månad sen var jag lycklig. Jag var ut med kompisar och drack, gick på hemmafester och åt va fan jag ville. Sov när jag ville, hade ingen jag riktigt behövde underhålla. Jag var lycklig över att vara singel, det var ett himmelrike. I det hela fanns också den positiva tillgången till att ge flickor komplimanger och se hur det gjorde deras kväll lite bättre, jag fick, om jag ville, bara fokusera på att komma hem ordentligt efter krogen eller hitta någon som bor centralt som kan erbjuda sovplats och kaffe, no strings attached (ärligt talat, sex på fyllan skulle sluta i spyor och otrevligheter. Så nej tack).

Men för någon vecka sedan bestämde jag mig för att lära känna en person som jag innan bara vetat existerade genom att mina vänner nämn personens namn. Jag var inte så värst intresserad av vem människan var, personen rörde mig inte i ryggen alls. Sedan kom en grillkväll och personen var med, jag fick för första gången hälsa ordentligt och det första jag lade märke till var personens ögon. En fin brun nyans med en lite ljusare, knappt synlig, innre ring runt pupillen. Men det var inte det som jag reagera på, det var den blå flamman bakom. En blå flamma som för mig säger att personen är en väldigt stark, men ändå skör, positiv och allmänt älskade person. Jag blev väldigt glad, för att det är första gången jag reagerat på en flamma i någons ögon. Det var häftigt.

Mitt första agerande var att friendzona personen för att inte personen skulle finna mina komplimanger så personliga eller nära intill som ett sätt att flirta. Som jag nämnde, jag var lycklig som jag levde, saknade verkligen inte någon i min närhet. Personen ifrågasatte mitt val och verkade lite kränkt, jag var aningen berusad, men det var så jag upplevde det. Jag orkade inte förklara mer än vad jag gjort här. Och som kvällen fortsatte insåg jag att denna person var väldigt nära vän med den umgängeskrets jag spenderat en hel del tid med, så det vore väl inte mer än rätt av mig att lära känna denna person så att det känns mer naturligt att umgås med den.

Detta var ett val jag ibland spekulerar över ifall det var rätt eller fel. För jag stod där vid ett vägskäl som delades på två. Att göra det eller inte göra det. Och jag valde vägen att göra det. Jag ångrar dock inte mitt val, för jag pch personen är väldigt bra vänner i dagens läge, det är det som betyder mest för mig, det var det jag var ute efter. Och jag lyckades. Men det blev så konstigt alltihopa, nästan som om att jag inte var beredd.

Vi började umgås och kollade på filmer i en genre som vi båda älskade gemensamt, vi satt och kollade på internet på torra skämt på sidor som 9fag. Ju mer vi umgicks, ju mer insåg vi att vi var lik varandra, men vi hade ju ändå någorlunda stabiliserande flisor. Saker som melon och maträtter.
Lite mer än en vecka efter vi börja umgåtts så gick det lite långt, men jag såg hela gesten som en ökande mysfaktor. Liksom, klart det är okej att luta sig mot någon om man kollar på film, inte mer än så. Jag fippla med personens hår lite grann och det var lugnt. Men jag kände att jag ville visa att jag verkligen uppskattade personens sällskap och lutade mig fram för att kyssa personen kind, som en vänlig gest, men det gick inte som jag ville. Det blev lite mer, kyssar, kramar. Det var mysigt, men läskigt. Liksom, jag blev rädd att jag skulle förstöra det vi byggde upp.

Eftersom att jag i tidigare inlägg förklarat min situation om mig som bög så antar jag att du som läser detta har fattat att detta är en flicka som jag pratar om. Så hädanefter, om jag inte råkat skriva det tidigare, ska jag skriva ''hon'' istället för ''personen''.

Denna rädsla gick lite över med tiden som gick. Det slutade med nästan en hel vecka där jag sov kvar. Vi höll varandra i handen när vi sov, liksom, oskuldsfull närhet. Jag ville inte göra nått dumt, jag var försiktig.
Jag började tänka jätte mycket på vad fan som kunde mellan oss och insåg att jag trivdes i det hela.
Denna flicka bröt igenom min hud och lever nu dör under, det var inte så det var tänkt att det skulle bli.
Jag var lycklig innan jag träffade henne... nu... nu är jag lyckligare med henne.
Det gör ont att komma på mig med att vara svag, så svag att jag börjar sakna henne efter att inte sett henne på en dag. Jag lovade henne och mig själv att förnuftet skulle förhindra mina känslor, så att jag inte skulle börja känna för henne allt för mycket.

Jag är ledsen, jag svek dig. Men du vet, som jag sagt så många gånger, att vetskapen om att du finns i mitt liv är tillräckligt för att hålla mig så lycklig som jag blivit. Hur du vill göra, vart detta leder, det är nått som jag inte oroar mig för. Inte så länge du går vid min sida.



Nu när du läst den sista meningen vet jag exakt din reaktion.
Jag är lycklig som lärt känna dig så pass bra.
Here it comes, just for you!

 
 

panik... kan inte hantera det

Kategori: Allmänt

Igår kväll efter en väldigt mysig sällskapsspelkväll med familjen Lorenz/Lindgren, skulle jag röra mig hem till Jossan för att sova. Fick i mig två styck 50cl cider på 7%, inte mycket alls, men jag svepte lite mer än en hel.
Smått lullig gick jag mot henne, och självklart så hade min mobil fuckat med mottagningen så jag hade inte fått smset om att hon åkte hem från förfesten hon var på, så hon låg ju och sov.
Jag stannade till på trottaren för att tända en cigg, och när jag kollar ned så slingrar sig en ca 30 - 40cm lång jävla orm över mina fötter. Den såg silvrig ut i kvicksilver gatulampornas sken och jag frös till. När ormen lämnat trottoaren och slingrat sig ut på vägen bar min ben iväg i rask takt... jag hyperventilerade i mig en cigg på mindre än en minut. Svetten rann, tårarna brände bakom ögonen. 
Jag skrattade för mig själv, så jävla förstörd, nervositeten steg mig över öronen.
 
Jag fick tag på Jossans syrra som ännu var vaken, så hon öppnade porten åt mig. Kommer in, smyger mig in på Jossans rum och bryter ihop så fort jag satt mig på sängen.
Tårarna gick inte att hålla tillbaka, jag hade panik och jag var rädd.
Inte nog med att jag vet att hon inte gillar att se folk hon bryr sig om gråta så vaknade hon, hur diskret jag än var.
Efter att hon tröstat mig och hållt om mig en längre stund kunde jag andas ordentligt, jag orkade hålla tillbaka tårarna.
 
Jag hatar ormar av alla slag, men bara fysiskt sätt. Inte på bilder, i filmer eller i text... bara i verkliga livet.
 
Tårarna bränner ännu bakom mina ögon, men det är skönt att jag kan fejka ett leende för att hålla dem tillbaka, jag orkar inte gå och snyfta i allmänhet inför massa okända människor. 

Tog mig till Ica Maxi och köpte tre kilo godis för 113kr, ett kilo var till mig, Josse och hennes mamma.
När jag mötte kassörskans ögon kände jag hur tårarna liksom bara ville sippra igenom, och sådär har det varit hela morgonen. Varje gång jag möter någons ögon, det är fan tortyr.

Har dock kollar upp vad det var för slags orm, eftersom den var silvrig och hade inget huvud; liksom den främre delen såg ut som svansen, fast lite trubbigare. Det är tydligen en kopparödla, ogiftig och harmlös.
Men det spelar ingen roll... bara konceptet är en stor panik faktor för mig!

det är komplicerat...

Kategori: Allmänt

Det är lite så man kan se på saken. Men vi båda har ju inställningen på att ''saker ÄR det man GÖR det till''... men vi är lyckliga som det är just nu (tänk dig att jag ler jätte fånigt)!


Kom in på hennes rum igår och ser att hon bäddat den del av sängen som jag sover på... I lost my cool.
Utbrister: Ska du hålla på så här kommer vi aldrig kunna vara tillsammans!
Jag ville verkligen bädda själv.
Vilket jag gjorde i morse!
Nöjd.

Idag så har vi haft lite kul med ettor och tvåor. Blev placerad i grupper som bestod av minst en tvåa, minst två ettor och minst två treor. Hamnade i en grupp med Helena och Sofie från klassen, då vi var lite för många treor, tvåan i vår grupp var Jakob och ettorna, vars namn jag inte minns, var två flickor och en kille. Tror ena heter Natalie och den andra Moa, killen ... för checka det på måndag så kan jag vara stolt över att jag har lagom okej minne.
 
 
Well, här är våra konstverk!
 
 
 
 
 

Överlevnad!

Kategori: Allmänt

  
Okej, så vi alla känner en eller fler nazi-feminister, om inte; Jävligt tur för dig!
Jag själv känner en, och tyvärr är det ju en hon. Hon är värst av dem, men det finns även ett par killar.
Så vitt jag vet har ingen av dem någon kontakt, så yeah. Men jag har ett par oslipade regler för att överleva
 dessa Nazi-feminister på facebook och annan socialmedia. Även i verkliga livet. Just hear me out!
 
1. Hur mycket hon än klagar på facebook eller kränker din tro/åsikter/dig,
låtsas som att det inte finns.
Kommenterar du och stretar emot kommer du aldrig sluta höra om det, dem släpper inte saker så jävla lätt.
2. Luras inte av deras snack om att alla har rätt till sin egen åsikt/tro,
det är ren bullshit och dem kommer klanka ned på dig på ett eller annat sätt.
3. Tjafsar dem/hon med dig in-person,
kolla ut i tomma intet eller bara gäspa och gå iväg.
Skit i henne/dem hur mycket dem än skriker på dig.
4. Går det för långt kommer ''diskussion'' sluta i att
hon/dem använder sig av passiva personangrepp.
Be aware!
5. Håller du inte med dem kan du får något i stil med detta riktat mot dig:

"detta kommer bli mitt avslutande inlägg så snälla svara inget helkorkat som får mig att önska livet ur dig igen. "
 
 
 
 
 
 
Hade inge mer just nu... well, här en bra låt och en bra musikvideo!