// Twinkle twinkle //

Vet fan inte vad som är på gång, men jag känner mig så ''distanserad''.
Liksom, jag övervägde verkligen att kedjeröka, med tanken om att öka chanser för lungcancer.
Jävligt egoistiskt, men jag åker Kanonen och Balder på Liseberg i min skalle, och för varje topp skakar mina händer i okontrollerat, men vagt. Varje dal så dras mättnaden ned och allt får en jobbigt grå ton.
Gårdagen var helt okej, hade inte ett dugg roligt ute på krogen, egentligen. Men jag var där som stöd och jag var mer nöjd i slutet av kvällen än under den. Att stå upp som vän för någon som är ut för att ha lite kul efter flera veckors arbete är ganska fint. Speciellt när man håller sig lagom nykter för att kunna lyfta hem den tidigare nämnda personen. Okej, stödja, inte lyfta. You get the drill. Men i min ensamhet, i mitt huvud under hela kvällen spelades minnen upp om ett helvete jag gått igenom, och jag kritiserade mig själv lite smått över hur jag reagerade under den tiden. Jag har verkligen varit egoistisk.

Men jag känner i dagens läge att jag måste ha svängt av lite fel med tanke på att för lite mer än en månad sen var jag lycklig. Jag var ut med kompisar och drack, gick på hemmafester och åt va fan jag ville. Sov när jag ville, hade ingen jag riktigt behövde underhålla. Jag var lycklig över att vara singel, det var ett himmelrike. I det hela fanns också den positiva tillgången till att ge flickor komplimanger och se hur det gjorde deras kväll lite bättre, jag fick, om jag ville, bara fokusera på att komma hem ordentligt efter krogen eller hitta någon som bor centralt som kan erbjuda sovplats och kaffe, no strings attached (ärligt talat, sex på fyllan skulle sluta i spyor och otrevligheter. Så nej tack).

Men för någon vecka sedan bestämde jag mig för att lära känna en person som jag innan bara vetat existerade genom att mina vänner nämn personens namn. Jag var inte så värst intresserad av vem människan var, personen rörde mig inte i ryggen alls. Sedan kom en grillkväll och personen var med, jag fick för första gången hälsa ordentligt och det första jag lade märke till var personens ögon. En fin brun nyans med en lite ljusare, knappt synlig, innre ring runt pupillen. Men det var inte det som jag reagera på, det var den blå flamman bakom. En blå flamma som för mig säger att personen är en väldigt stark, men ändå skör, positiv och allmänt älskade person. Jag blev väldigt glad, för att det är första gången jag reagerat på en flamma i någons ögon. Det var häftigt.

Mitt första agerande var att friendzona personen för att inte personen skulle finna mina komplimanger så personliga eller nära intill som ett sätt att flirta. Som jag nämnde, jag var lycklig som jag levde, saknade verkligen inte någon i min närhet. Personen ifrågasatte mitt val och verkade lite kränkt, jag var aningen berusad, men det var så jag upplevde det. Jag orkade inte förklara mer än vad jag gjort här. Och som kvällen fortsatte insåg jag att denna person var väldigt nära vän med den umgängeskrets jag spenderat en hel del tid med, så det vore väl inte mer än rätt av mig att lära känna denna person så att det känns mer naturligt att umgås med den.

Detta var ett val jag ibland spekulerar över ifall det var rätt eller fel. För jag stod där vid ett vägskäl som delades på två. Att göra det eller inte göra det. Och jag valde vägen att göra det. Jag ångrar dock inte mitt val, för jag pch personen är väldigt bra vänner i dagens läge, det är det som betyder mest för mig, det var det jag var ute efter. Och jag lyckades. Men det blev så konstigt alltihopa, nästan som om att jag inte var beredd.

Vi började umgås och kollade på filmer i en genre som vi båda älskade gemensamt, vi satt och kollade på internet på torra skämt på sidor som 9fag. Ju mer vi umgicks, ju mer insåg vi att vi var lik varandra, men vi hade ju ändå någorlunda stabiliserande flisor. Saker som melon och maträtter.
Lite mer än en vecka efter vi börja umgåtts så gick det lite långt, men jag såg hela gesten som en ökande mysfaktor. Liksom, klart det är okej att luta sig mot någon om man kollar på film, inte mer än så. Jag fippla med personens hår lite grann och det var lugnt. Men jag kände att jag ville visa att jag verkligen uppskattade personens sällskap och lutade mig fram för att kyssa personen kind, som en vänlig gest, men det gick inte som jag ville. Det blev lite mer, kyssar, kramar. Det var mysigt, men läskigt. Liksom, jag blev rädd att jag skulle förstöra det vi byggde upp.

Eftersom att jag i tidigare inlägg förklarat min situation om mig som bög så antar jag att du som läser detta har fattat att detta är en flicka som jag pratar om. Så hädanefter, om jag inte råkat skriva det tidigare, ska jag skriva ''hon'' istället för ''personen''.

Denna rädsla gick lite över med tiden som gick. Det slutade med nästan en hel vecka där jag sov kvar. Vi höll varandra i handen när vi sov, liksom, oskuldsfull närhet. Jag ville inte göra nått dumt, jag var försiktig.
Jag började tänka jätte mycket på vad fan som kunde mellan oss och insåg att jag trivdes i det hela.
Denna flicka bröt igenom min hud och lever nu dör under, det var inte så det var tänkt att det skulle bli.
Jag var lycklig innan jag träffade henne... nu... nu är jag lyckligare med henne.
Det gör ont att komma på mig med att vara svag, så svag att jag börjar sakna henne efter att inte sett henne på en dag. Jag lovade henne och mig själv att förnuftet skulle förhindra mina känslor, så att jag inte skulle börja känna för henne allt för mycket.

Jag är ledsen, jag svek dig. Men du vet, som jag sagt så många gånger, att vetskapen om att du finns i mitt liv är tillräckligt för att hålla mig så lycklig som jag blivit. Hur du vill göra, vart detta leder, det är nått som jag inte oroar mig för. Inte så länge du går vid min sida.

Nu när du läst den sista meningen vet jag exakt din reaktion.
Jag är lycklig som lärt känna dig så pass bra.
Here it comes, just for you!

Igår kväll efter en väldigt mysig sällskapsspelkväll med familjen Lorenz/Lindgren, skulle jag röra mig hem till Jossan för att sova. Fick i mig två styck 50cl cider på 7%, inte mycket alls, men jag svepte lite mer än en hel.
Smått lullig gick jag mot henne, och självklart så hade min mobil fuckat med mottagningen så jag hade inte fått smset om att hon åkte hem från förfesten hon var på, så hon låg ju och sov.
Jag stannade till på trottaren för att tända en cigg, och när jag kollar ned så slingrar sig en ca 30 - 40cm lång jävla orm över mina fötter. Den såg silvrig ut i kvicksilver gatulampornas sken och jag frös till. När ormen lämnat trottoaren och slingrat sig ut på vägen bar min ben iväg i rask takt... jag hyperventilerade i mig en cigg på mindre än en minut. Svetten rann, tårarna brände bakom ögonen. 

Jag skrattade för mig själv, så jävla förstörd, nervositeten steg mig över öronen.

 

Jag fick tag på Jossans syrra som ännu var vaken, så hon öppnade porten åt mig. Kommer in, smyger mig in på Jossans rum och bryter ihop så fort jag satt mig på sängen.
Tårarna gick inte att hålla tillbaka, jag hade panik och jag var rädd.
Inte nog med att jag vet att hon inte gillar att se folk hon bryr sig om gråta så vaknade hon, hur diskret jag än var.
Efter att hon tröstat mig och hållt om mig en längre stund kunde jag andas ordentligt, jag orkade hålla tillbaka tårarna.

 

Jag hatar ormar av alla slag, men bara fysiskt sätt. Inte på bilder, i filmer eller i text... bara i verkliga livet.

 

Tårarna bränner ännu bakom mina ögon, men det är skönt att jag kan fejka ett leende för att hålla dem tillbaka, jag orkar inte gå och snyfta i allmänhet inför massa okända människor. 

Tog mig till Ica Maxi och köpte tre kilo godis för 113kr, ett kilo var till mig, Josse och hennes mamma.
När jag mötte kassörskans ögon kände jag hur tårarna liksom bara ville sippra igenom, och sådär har det varit hela morgonen. Varje gång jag möter någons ögon, det är fan tortyr.

Har dock kollar upp vad det var för slags orm, eftersom den var silvrig och hade inget huvud; liksom den främre delen såg ut som svansen, fast lite trubbigare. Det är tydligen en kopparödla, ogiftig och harmlös.
Men det spelar ingen roll... bara konceptet är en stor panik faktor för mig!

Det är lite så man kan se på saken. Men vi båda har ju inställningen på att ''saker ÄR det man GÖR det till''... men vi är lyckliga som det är just nu (tänk dig att jag ler jätte fånigt)!


Kom in på hennes rum igår och ser att hon bäddat den del av sängen som jag sover på... I lost my cool.
Utbrister: Ska du hålla på så här kommer vi aldrig kunna vara tillsammans!
Jag ville verkligen bädda själv.
Vilket jag gjorde i morse!
Nöjd.

Idag så har vi haft lite kul med ettor och tvåor. Blev placerad i grupper som bestod av minst en tvåa, minst två ettor och minst två treor. Hamnade i en grupp med Helena och Sofie från klassen, då vi var lite för många treor, tvåan i vår grupp var Jakob och ettorna, vars namn jag inte minns, var två flickor och en kille. Tror ena heter Natalie och den andra Moa, killen ... för checka det på måndag så kan jag vara stolt över att jag har lagom okej minne.

 

 

Well, här är våra konstverk!

 

 

 

  

Okej, så vi alla känner en eller fler nazi-feminister, om inte; Jävligt tur för dig!
Jag själv känner en, och tyvärr är det ju en hon. Hon är värst av dem, men det finns även ett par killar.
Så vitt jag vet har ingen av dem någon kontakt, så yeah. Men jag har ett par oslipade regler för att överleva
 dessa Nazi-feminister på facebook och annan socialmedia. Även i verkliga livet. Just hear me out!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har fått klagomål på att jag suger på att uppdatera bloggen... av någon som inte ens bloggar dagligen.
Hon gav mig iaf lite beröm för hur fort jag cyklade, vilket är okej för mig. 20 minuter på 5.5km (genom rusnings trafik) är helt okej. Svårt med trafikljus och övergångsställen.

 

Well well, vaknade halv två på eftermiddagen idag, var inte direkt planerat då. Har även varit med Josse idag, i ett par timmar. Cyklade hem på 17 minuter, nedförsbacke nästan hela vägen. Käkade och satt mig och spelade Minecraft TekkitLite med Lorenz. Fan, jag har slitit arslet av mig och byggt hur mycket som helst.
Funderar på att filma lite i Creative, blev promotad till OP så jag kan fuska hur mycket jag vill (vilket är onödigt med tanke på att jag har typ alla jävla resurser jag behöver).

 

 

Jag tänker inte sitta här och skriva om hur jag är ''pepp'' inför att börja tredje året i gymnasiet, ett år efter dem flesta i min ålder (som nu är mestadels arbetslösa och fattiga).
Ser inte fram emot att komma tillbaka till skolan så jävla mycket, mest för att min kreativitet är för begränsad när jag mår för bra. Depressionen var liksom kärnan till min kreativitet. Jag kommer ha ett helvetes år framför mig.

Och hur mycket jag än försöker se det positiva i det hela så kommer jag alltid till slutsatsen om att E fortfarande är kvar i klassen. Hurra... inte direkt.
Det kommer bli ett år med drama, tjafs, ''stink-eyes'' och en massa jävla cigg och kaffe för att orka med.
Cafét och Biblioteket kommer nog inte alltid förbli mina ''safe spots'' där jag slipper stöta på henne och hennes konstanta inställning på att klaga på mig, ge mig hatiska blickar, eller slänga ur sig kommenterar om det jag gör.

E är fan en mobbare... en riktigt översittare. Manipulativ, överdramatisk, orättvis och hycklande översittare.
Wow, jag borde ha sett detta förut... well, det får fan vara. Vill hon tjafsa får hon göra det, skiter fullständigt i vad en bat-crazy naxi-feminist har att säga om mitt sätt att leva, mina uttal och mina åsikter.

 

 

 

Till något annat... min lön från sommarjobbet på demensavdelningen på Bomhusgården.
Jag har inte fått någon lapp om hur mycket jag får i lön, om jag ens får lönen denna månad... chefen kan ju ha glömt fixa påskrift en an ordinarie och glömt skicka in den, eller inte hunnit skicka in den i tid.
That would really suck...
Men om jag räknat rätt, inkluderat karensdagar, så kommer jag få antingen 3366kr eller 3756kr. Räknar man utan karensdagar kommer lönen ligga på 2196kr, sedan ska jag slänga på 1274kr i underhållbidrag på lönen. Så max ligger på 5030kr och minsta på 3470kr.

Förhoppningsvis får jag lönen och så införskaffar jag en Nexus 7 surfplatta. Skit bra för att den inte är Apple, utan en Google platta. ANDROID! Och såklart så har Google Play börjat sälja böcker, och Horn finns på engelska för 55 kr. Skal även investera i en app vid namn SketchbookPro for tablet som kostar en 32kr och en touchscreen penna med fet och spetsig udd så man kan rita med precision!

 

 

Läser boken Horns av Joe Hill, skrivet om det tidigare.

Nu är det såhär att jag blev sjukt besviken när jag kollade upp rollsättnignslistan för filmen.
Max Minghella ska spela Lee Tourneau, vilket jag inte riktigt uppskattar.
Inget emot Max, men han ser ut att ha Indiskt ursprung och är inte ett dugg lik Lee i boken.
Lee är liksom blond och har ett utseende som påminnner om Ceasar... Max är inte blond, och
ser inte ut som Ceasar.
Och jag tror inte smink kan få Max att se ut som en helt annan människa, för då kunde dem lika gärna gett rollen till någon annan skådis.

Men jag är väldigt nyfiken på resultatet, för Max skulle kunna göra Lee's roll jävligt bra med tanke på hur jävla duktig han är!

Just sayin'!

Har varit lite oaktiv senaste dagarna, kan vara för att 1. Hexxit, 2. Josse, 3. Adrenalinkick i samband med att äta mat.

 

Kan ju börja med att jag har börjat spela Hexxit med Lorenz, så det kommer bli ett ämne jag kommer skriva om i framtiden... kanske lägg upp bilder för att jag är så jävla nördig!
Skit kul ''mod'' som släppts tillsammans med Tekkit launchern, har en hel del fina features!

Har spenderat en del tid hos Josse på senaste, så har inte haft orken att sätta mig ned på dagarna och skriva här, och på kvällarna är jag för upptagen med att vara social och trevlig i hennes närhet, liksom som den gentleman jag är!
Men vi har roligt hela tiden och fan, hon tröttnat fan aldrig på mig! Hon måste vara sinnessjuk eller bara väldigt speciell!

Så jag käkade mat här om dagen, en maträtt jag inte ätit på väldigt länge. Och i samband med att jag var klar med portionen och kände jag liksom den här underbara känslan som man får av god mat. Men denna gång var det annorlunda, som om jag aldrig riktigt ätit mat förr, jag vet att det låter sjukt, jag har ju ätit mat hela mitt liv, men detta var sjukt jävla nice! Så känslan när jag var klar liksom isade allt på insidan men det var ändå varmt, och jag kände adrenalinet pumpa i fingrarna, i ryggen och i nacken. DET VAR SJUKT AWESOME!



Igår så var jag trevlig och hängde på Lorenz på förfest, hinka cider pga ''Jag har inte''... inte den bästa leken i mitt sällskap. Men folk har kul åt det, och det är ju jag nöjd över. Men jag kände mig så inte lämpad för en krogkväll, det var tillräckligt att jag var tvungen att krysta fram samtalsämnen för att hålla mig själv sysselsatt under förfesten. Drog där i från runt 23 och bädda ned mig hos Josse och sov. Med tanke på att hon hade tidigt pass idag så blev det ju inget mys. KLICHÉ VARNING! Så jag bäddade ned mig bredvid och höll hennes i handen, som vanligt. Somnade till mellan tolv och tre på natten, efter det låg jag där och iakttog himlen i springan av det öppna fönstret vars persienner var neddragna. Låg och kollade på himlen som gick från en mörk marinblå färg till en djupblå med en rosa horisont och skarpare rosa moln. När horisonten gått över till en ''peach'' liknande färg var klockan strax inpå fem. Jag vred huvudet och möttes av den vackraste personen någonsin, helt utslagen med en liten hårslinga ned över pannan. Blicken liksom bara fastna, kunde inte vända mig om och betrakta himlen.

Blev irriterad på mig själv för jag har lovat att vara chill över saker och ting, men ibland funkar inte det så. Ibland så är tillfället en enda fet kliché smet, och man blir överväldigad. Svor i liggande åttor i mitt huvud och allt ledde till att jag blev extremt hungrig.

Som till exempel om att jag är eller borde bli bög. Liksom, jag har inga problem med att töja på dem sociala gränserna på allmäna platser. Men tanken på en annan killes kuk i närheten av min rumpa eller vise versa gör mig illa till mods. Kan inte ens kolla på någon annans kuk utan att känner mig ofräsch.

Homosexuella, bisexuella, trasexuella och heterosexuella stör jag mig inte på. Jag har inget agg emot någon som inte gjort mig något som jag anser oförlåtligt. Och då skiter jag i ras, sexuell läggning eller åsikter what-so-ever.
Men jag skulle inte klara av att bli homosexuell på den punkten att sex aldrig skulle funka med min rädsla för andra killars penisar. 

Jag vet att ett homosexuellt förhållande nödvändigtvis inte måste betyda att man har sex, men just nu tror jag fan inte att jag kan ge upp det jag har för att hitta en kille. Jag vet inte ens om det är rätt tid för något alls, det är nått som märks med tiden.

 

Men ja, just nu kommer inte homosexualiet vara ett alternativ, kanske aldrig om det är så. Ju mer folk pushar och drar upp det, ju mer kommer jag sträva bort från det.
Om jag var ni skulle jag bara ge upp den lilla önske-idén, not gonna happen for a while!




På andra tankar och topicar... skiter i film i morgon och bara ligger och myser i mörkret.
Slipper oroa sig med att pratet stör under filmens gång!
Hosta ikapp kanske, hålla hand också.
Svårt att inte le som ett fån för sig själv här i den tillfälliga ensamheten.

Soon!

 

 

Jag är typ helt förstörd, tårarna rinner, min bröstkorg värker och hostan har lättat.
Vet fan inte vad som är på gång, men jag klarar detta fint känner jag.

Någon som hört Nina Nesbitt? Hon är underbar!

Jag älskar att ge folk ett leende på läpparna, jag tror det är som ett beroende jag har.

Jag drömde en dröm om att jag satt i en soffa och kolla på film med en flickas huvud mot min axel. Under filmens sista minuter satt jag och strök hennes hår bakåt och lät min kind mys med hennes tinning. Jag kunde se att varje strykning fick henne att blunda till och se jätte nöjd ut. Klart jag hade svårt att le. När filmen tog sluta så lutade jag mig fram för att kyssa henne på kinden, men hon vred sitt huvud mot mig och det blev en väldigt mysig mun-mot-mun kyss som typ satte eld på min insida. Hela jag typ smälte. Så sjukt underbar känsla.

Tror aldrig jag känt den förr då jag aldrig riktigt gillat någon som jag verkade gilla henne i drömmen. 
Sedan väcktes jag av att alarmet gick av och jag och Pluff var tvugna att göra oss i ordning för att göra dagliga saker :D


Hon åkte till jobbet runt kvart i åtta, jag tog bussen och mötte upp Isa som följde mig hem för att låna duschen. Jag räddade henne på promenaden hem med vatten, när vi kom hem till mig räddade jag henne med en handduk, efter duschen fick hon Té, vatten och sedan erbjöd jag henne att få sova av sig lite i min säng. Sådana saker jag ser som en självklarhet, och saker som får folk att bli väldigt glada.


Ikväll blir det samma sak som igår, filmmys med Pluff, i morgon blir det att låna ut duschen igen.
I'm a super nice dude, och jag tror fan inte på att ''Nice guys finish last'', för jag får ut mer än jag förtjänar på att vara snäll!

Folk kollar på mig, dem liksom ser oroliga ut och iakttar mig från topp till tå. Sorgsna blickar.
Var till hälsovårdcentralen i morse för att kolla upp min hals och blodtrycket, hade sådana extrema blodtrycksfall så att jag vinglade runt som ett fyllo. Verkligen, kände ingen skillnad från att vara berusad eller yrslig. Var väl bara medveten om att det var yrsel då jag inte druckit sedan Fredags.

Hade inte råd med antibiotika så jag gick hem och lade mig i sängen och vilade, gick upp till apoteket igen. Möter min kusin utanför som påpekar hur smal jag ser ut att vara. Har inte ätit ordentligt på veckor, jag önskar bara jag hade en våg så jag kunde kolla min vikt. Men jag är rädd för svaret.

Jag har världens bästa filmmys-kompis. Igår slapp jag vara ensam under ett blixtoväder. That shit means a lot to me. Still surprised that she acctualy can stand hanging out with me as much as she do.

And she is not insane... yet ;)

 

 

Mår dock lite bättre nu, inge yrsel, halsen är väl lte sårig, men jag kan prata utan att väsa.
Så film ikväll igen :)

Vi har alla blivit mobbad eller brutalt retad för något vi sagt, gjort eller bara för att vi är den vi är. Det finns många olika typer av mobbing, och alla är fel. Ingen äger rätten till att mobba någon och ingen förtjänar att bli mobbad.

När jag började förskolan, som för övrigt kallades ''sexårs'' här i Gävle, så började mobbningen. Dem flesta jag började sexårs med hade redan fyllt sex år så dem ''hörde hemma där'' medans jag blev utesluten för att jag fortfarande var fem år. Decemberbarn. Det var lite jobbigt att behöva känna att man inte dög för att man inte var lika gamla som dem i klassen, och med hjälp av detta har jag lyckats bygga upp en typ ålders-komplex där jag för mindre ångest då någon kritiserar mig för min ålder (det och för att jag har varit med om skit som ingen annan i min ålder borde ha fått gå igenom - inte mina egna ord förresten).

 

I början av mellanstadiet hade jag en stybror som gick i samma klass som mig, han var inte det snällaste killen heller. Han brukade vara ganska uppkäftig och såg till att jag fick ta skiten ingen vågade sig på att ge honom. Jag var trots allt svagare än honom. Detta ledde till att jag fick sitta helt ensam inne på rasterna för att slippa för stryk varje dag. På den tiden hade skolan en regel som sa att ingen fick sitta i korridoren under rasterna.

Detta pågick till sexan, sedan flyttade min styvbror och började på en annan skola.

 

I början av högstadiet trodde jag att det skulle bli lite lättare att få en ny början. Jag hade iaf en vän från tidigare. Men dem äldre ungarna skulle alltid ta tillfället i akt att putta in en i väggarna, och slänga elaka kommentarer om hur man såg ut som en tjej i sitt långa hår. Jag hade slutat bry mig vid det tillfället. Jag sket i dem, jag vände ryggen åt, men ångesten byggdes upp på insidan.

I slutet av sjuan klippte jag håret, färgade det, och helt plötsligt blev man ganska populär bland dem yngre när man började åttan.

Sedan jag bytte skola efter åttan har jag inte råkat ut för mobbing, jag har sett mobbing från ett annat perspektiv och jag har faktiskt själv utövat det. Men på den tiden visste jag inte att det var så lätt att vara en del av det hela.
Det räcker med att du står och kollar på och du blir sedd som en mobbare. Jag visste inte om jag skulle rycka in eller invänta en lärare, men efter det tillfället har jag sett till att rycka in när det kommer till uppenbar mobbing (det är svårt att kunna rycka in i nått man inte ser).

 

Under all min skol tid fram till nian och framåt har jag haft minst en vän som jag kunna umgås med. Men jag var aldrig riktigt ärlig om mitt mående för någon utomstående förutom mina psykologer.

 

Idag hör jag om mobbing på internet och tänker i första hand i dem tankebanor som kretsar runt internet mobbing. Jag har lärt mig att aldrig ta saker personligt över internet... för folk är så jävla fega och sitter bakom sina skärmar och säger en sak, men face-to-face skulle dem inte våga det.
Jag har träffat folk som gjort sig så stora bakom en skärm, men när man konfronterar dem, en och en, så är dem små fega snorungar. I bland samlar dem ihop ett gäng och hotar med att slå ned en... och i psykologiska tankebanor så är detta ett tecken på att dem är rädda.

En person som inte är rädd för en annan ger sig inte på dem om det inte är något seriöst fel. Det kan ha med avundsjuka eller sorg. Det finns många faktorer.
Men alla borde veta att mobbing är fel!

The line to the bathroom was stretched across the pool area. People had to move to let the players get space enough to get their turn counting. Drunken girls were laughing in to their drinks and the guys were toasting for and roaring when a underground song came on. At the bar people were hanging on the counter to get their orders correct and hands holding cash were waving in the air. Drunk enough to stand, people were grouping outside in a thick cloud of cigarette smoke. Seth walked along the backs of the people at the bar, sober enough to know that there was a specific ‘’cash only’’ part of the bar that was empty. He leaned across the counter to get attention from one of the evenings bartenders. He caught a shorter mans eyes, must’ve been in his late twenties, and smiled. The bartender came up and directly recognized Seth and shouted through the loudness of drunks around the bar ‘The usual, right?’ Seth made a large nodding gesture and reached the back pocket on his black Cheap Monday jeans to get his wallet, but it wasn’t there. In panic he started patting the other back pocket and the front ones and to his surprise found the wallet in the left front pocket. The wallet was heavy with change from the dinner he had at Subway, paying in cash. He grabbed a hand full of coins and counted them, ‘eight, nine, nineteen…’ and then he picked up a bill that said 20, just the exact amount needed.  ’39, here you go. Even and all!’ he said and smiled. The bartender took the money and threw them into the cash register without counting it. Seth felt unease and grabbed another bill that said 20 and slid it down the empty beer glass behind the counter. The bartender noticed it but was too busy mixing a drink to the loudest girl in the bar.

Seth dragged out one of the leather coated chairs at the table where his friends where in a deep conversation about sports. Something about the referee was judging based on which team he personally supported and something about a goal that was ‘’dead epic’’. He turned a bit in his chair to get a overview of the rest of the pub to see if he could recognize anyone else. The dance floor was deserted, since there were no live bands or karaoke this evening. The lines to the bathroom were shorter and the pool players had more space to play on. The sofa corner was occupied by a couple of middle-aged rockers who were head banging to some old rock ‘n’ roll song from the mid 70’s. That night was kind of dead, only one he recognized for real was a guy called Greg, friend of a friend. 

Reagera på att jag typ har börjat avsky folk.
Liksom några släktningar kommer och fikar för att fira brorsan, jag gömmer mig på rummet med en bok
och bara håller mig undan...
Kan ju bero på hur jag har gett mer eller mindre allt under torsdag och fredag kväll.

Getaway och Rockstad får bli sommarens sista tillställningar, bortsett från det blir det att hålla sig gömd till jag är mig själv igen. Gillar det minst lika mycket som andra kommer gilla det.

 

 

Och planer... jag måste fullfölja planer...

Så sorgligt att vissa ser mig som en ladiesman, liksom dafuq?
Jag lever på tur och en av dem lättaste fördelarna; alkohol.

 

Ikväll har varit den bästa och roligaste kvällen med Lorenz sedan ''henne''.
Inb4 hate!
Men så är det bara. Och fan vad jag har skrikit till massa gamla godingar och nobbat ragg.
Got my heart set elsewhere... well nowhere to be honest.
Pathetic.

Så drar igån Dead by sunrise och lagrar upp vatten. I morgon blir det Mange Makers, röj och födelsedags party!

 

 

För er som läser bloggen, kommentera!
Gråter inombords, och ytligt. Men det ytliga är pga lycka... säger vi.

'panna mot panna, dina ben runt min midja.
Din händer runt min nacke och händer knutna bakom mitt huvud.''



Okej, så var på bio igår med Pluff, eller som dem skulle kalla det i good ol' 'murica; a date.

Vi såg Monsters University, oh so brilliant. Små besvikelser, men det fanns allt för många karaktärer som
hade drag av min, mer eller mindre, udda personlighet. Vi hade jäkligt roligt... som alltid.
Men innan filmen spenderade vi ett par timmar med att bara vandra omkring och prata, sjukt jäkla roligt.

Efter bion fööjde jag hennes hem och gick tillbaka till stan för att svänga av en runda runt parken, där det var ganska så jätte dött. Mobilen dog, men blev beordrad upp till Lorenz. Sprang in på Citykiosken och köpte lite energidryck och sedan in på McDonalds där jag fick smeknamnet ''Gluffs''. Jag gick och funderade över det hela väggen hem till Lorenz.

Gluffs, alltså... ja. Passar in på mitt hungriga beteende. Älskar att äta... så Gluffs passar ju fint.
Men jag tror inte riktigt andra tycker och känner så. Men jag tackar främlingen iaf för den fina tanken.

 

Tog ett par groggar och drog ut på krogen med Lorenz, Hessner och Skalman. Dött I tell yah. Men Öl-tältet på Stadsfesten hade ett jävla ös, sorgligt nog stängde dem när vi kom dit, jag och Lorenz då.



Well well, kanske blir att se Da Buzz ikväll.