// Twinkle twinkle //

Har varit lite oaktiv senaste dagarna, kan vara för att 1. Hexxit, 2. Josse, 3. Adrenalinkick i samband med att äta mat.

 

Kan ju börja med att jag har börjat spela Hexxit med Lorenz, så det kommer bli ett ämne jag kommer skriva om i framtiden... kanske lägg upp bilder för att jag är så jävla nördig!
Skit kul ''mod'' som släppts tillsammans med Tekkit launchern, har en hel del fina features!

Har spenderat en del tid hos Josse på senaste, så har inte haft orken att sätta mig ned på dagarna och skriva här, och på kvällarna är jag för upptagen med att vara social och trevlig i hennes närhet, liksom som den gentleman jag är!
Men vi har roligt hela tiden och fan, hon tröttnat fan aldrig på mig! Hon måste vara sinnessjuk eller bara väldigt speciell!

Så jag käkade mat här om dagen, en maträtt jag inte ätit på väldigt länge. Och i samband med att jag var klar med portionen och kände jag liksom den här underbara känslan som man får av god mat. Men denna gång var det annorlunda, som om jag aldrig riktigt ätit mat förr, jag vet att det låter sjukt, jag har ju ätit mat hela mitt liv, men detta var sjukt jävla nice! Så känslan när jag var klar liksom isade allt på insidan men det var ändå varmt, och jag kände adrenalinet pumpa i fingrarna, i ryggen och i nacken. DET VAR SJUKT AWESOME!



Igår så var jag trevlig och hängde på Lorenz på förfest, hinka cider pga ''Jag har inte''... inte den bästa leken i mitt sällskap. Men folk har kul åt det, och det är ju jag nöjd över. Men jag kände mig så inte lämpad för en krogkväll, det var tillräckligt att jag var tvungen att krysta fram samtalsämnen för att hålla mig själv sysselsatt under förfesten. Drog där i från runt 23 och bädda ned mig hos Josse och sov. Med tanke på att hon hade tidigt pass idag så blev det ju inget mys. KLICHÉ VARNING! Så jag bäddade ned mig bredvid och höll hennes i handen, som vanligt. Somnade till mellan tolv och tre på natten, efter det låg jag där och iakttog himlen i springan av det öppna fönstret vars persienner var neddragna. Låg och kollade på himlen som gick från en mörk marinblå färg till en djupblå med en rosa horisont och skarpare rosa moln. När horisonten gått över till en ''peach'' liknande färg var klockan strax inpå fem. Jag vred huvudet och möttes av den vackraste personen någonsin, helt utslagen med en liten hårslinga ned över pannan. Blicken liksom bara fastna, kunde inte vända mig om och betrakta himlen.

Blev irriterad på mig själv för jag har lovat att vara chill över saker och ting, men ibland funkar inte det så. Ibland så är tillfället en enda fet kliché smet, och man blir överväldigad. Svor i liggande åttor i mitt huvud och allt ledde till att jag blev extremt hungrig.