// Twinkle twinkle //

Jag har varit bort under en helg, vart jag varit vet jag inte.
Kommer hem och pappa berättar iskallt att Anton, min 14 åriga brorsa, gick bort under lördag natt. Han sa aldrig vad det var, så ag antog att det var nått i stil med hjärtattack.
Min reaktion är ganska iskall också, men jag hamnar i samma depression jag hade när jag låg i sängen dag ut och dag in. Men jag gick till skolan och deltog ett par dagar.

En dag så går jag in i Antons rum och ser att en hel del LEGO gubbar som jag saknat och anklagat honom för att ha stulit åratal sedan stod på skrivbordet tillsammans med en scen gjord av LEGO som representerade
våran familj och ett vardagsrum. Hans gubbe satt utanför.

Jag startade skärmen till hans dator och till mina förvåning så var det upp låst.
Gick in på skype och kollade igenom senaste chatt konversationen som var med en
kompis till mig som jag antog att han inte kände pga att han inte är i min umgänges krets.
Så han hade skrivit och hon hade svarat. Men den senaste halvtimmen bestod av liknande saker:

Anton: Jag mår as illa, min mage typ krampar och det låter som atomkrig i den.

Madde: Gå på toa så kanske det löser sig, eller så kanske du är gasig? :D

Anton: Jag kommer snart.

- Det går ca 20 minuter efter detta meddelande -

Madde: Anton, är du tillbaka?

Anton: Jag har diarré och måste ha fönstret öppet, det luktar skit pga fisarna.

Madde: Kan det vara en infektion?

- Efter detta är konversationen slut -

Jag kippade efter andan och såg att datumet på konversationen stämde med datumet han dog.
Paniken, skräcken och skulden ökade trycket på mina nerver.
Jag kunde känna marken under mig försvinna, men istället för att brinnande oblivion under mig fanns vara tomhet. Så tårarna började fylla ögonen jag och släppte allt.

Jag har inte gråtit så illa någonsin i en dröm, och det värsta av allt var att när jag vaknade så va kinderna blöta och ögonen detsamma, jag grät i vaket tillstånd också. 
Så jag stormade in i brorsans rum för att se om han var vaken, men han sov. Kollade om han andades och det gjorde han. 
Dess drömmar är obehagliga. Jag vill inte förlora någon, inte mina bröder eller min syster. 
Inte mina föräldrar heller.

Hädanefter kommer jag dedikera denna blogg till drömmar och reaktioner på mina drömmar.

Detta inlägg är början till en ny kategori på bloggen som heter ''Drömlogg''.
Kategorier hittar du på höger sida högst upp på bloggen.