Så jag har en, eller fler, beundrare som kommenterar anon(''Anonymt''). Blir ju lite illa tills mods, fastän det verkar som en personen menar väl. Kollar upp IP:n och den visar vart denna person kan befinna sig. Som tur är så är det låååångt bort, så personen kan inte komma åt mig. *pustar ut av lättnad*
Har segat senaste dagarna, suttit och spelat Garrys Mod Stranded Survival. Typ som Minecraft fast lite mer avancerat. Har börjat fästa mig vid en Håkan Hellström låt, 'Det kommer aldrig va över för mig'. Den är bra.
Snubblade över Zara Larssons ena låt ''She's not me'' och hann lyssna på texten typ 45 minuter in på låten innan jag stängde ned den. Gillar inte henne så jätte mycket, vet inte riktigt varför, det bara är. Tänker inte sitta och slänga ur mig elaka saker om henne nu, vore inte direkt mitt sätt att lira på.
Jag kom bara och tänka på hur jag sitter på sociala medier(facebook, hamsterpaj, dayviews, emocore, mugglarportalen osv.) och bläddrar genom bilder på flickor och börjar sakna närheten man känner av att ha någon som står en nära, nära som i ''förhållande''. Jag har ett par vänner som står mig jätte nära, men ibland känns dem så långt borta. Båda har flickvänner, eller den ena har en flickvän, den andra är det lite upp och ned gåendes för.
Jag sitter gärna och hjälper folk med deras förhållande problem eller problem med att prata med personen dem gillar. Men jag finner det så svårt i praktiken själv att åstadkomma dessa saker som jag predikar om inför mina vänner och bekanta som söker hjälp hos mig. Jag har bra råd och det har hjälpt många, men aldrig mig.
Det skulle ju inte sitta fel att flickor kommer fram och försöker prata med en. Jag tycker att det är rätt sexistiskt att förvänta sig att killar ska vara dem som raggar upp hela tiden, med det är min åsikt. Och det evigheter sedan jag hade sex med någon jag verkligen tyckt om. Jag hatar meningslöst sex bara för att det är ''skönt'' osv.
Saknar det närmaste jag kommit till kärlek, och jag vill kunna uppleva det alla älskar så mycket.
