// Twinkle twinkle //

Något jag glömde nämna innan självmordsförsöket, i förra inlägget om detta ämne, var att den 15 November 2008 blev jag ''misshandlad''. Att förklara hela sammanhanget skulle ta tid, men i själva verket fick jag en spark i ryggslutet som än i dag kan krångla och göra ont. 
Detta ledde till extrem paranoia och fysisk smärta dagligen under ca 1,5 år i efterhand.

 

 

Vi hade sådan extrem tur att mamma hade ett par vänner som verkligen förstod situationen och ville hjälpa till.
Jag vara bara lycklig över att se mamma le, och jag tror det var bra för henne också.
För just denna jul, någonstans i mitten av December 2008, kom dem förbi med matkassar med potatis, julskinka, lite smått och gott, men inget riktigt lyxigt. Det var en fin gest och det var väldigt gott, bortsett från att jag satt i tandställning den 22 December, dagen efter min födelsedag, så kunde knappt tugga ordentligt.
Något jag vänjde mig vid var att inte få julklappar eller presenter av mamma, kanske fick lite pengar eller cigg, jag var inte krävade. Men hon fick låna 1500kr av mig som hon betalade tillbaka i en vattenpipa för ca 300 kr, lite mer än ett halvår i efterhand. Jag klagade inte, det var min idé för att hon inte skulle känna sig tvungen att betala tillbaka allt.

 

Första maj 2009 flyttade vi till Avesta, första vändan med möbler iaf. Kvar blev min säng och lite möbler i köket. Så jag sov kvar där under skolveckor, för jag hade ju trotts allt nycklarna. Men jag kunde känna paniken på kvällarna. Extrem panikångest, det kunde ju ha varit roligt om man fattat att man inte har nått att oroa sig för.
Efter skolan slutat flyttade jag direkt till Avesta utan att kolla tillbaka. Men det var inte bra till en början. Hade inte ens en egen säng där på flera månader. Fick sova på soffan, vilket inte var så farligt. Men det fanns en hel del faktorer som med att flytta till Avesta som förpestade livet.

Kommande två år från denna punkt tänker jag inte skriva om. Det är saker jag vill förtränga, folk jag vill förtränga.
Två år av lögner, behandlad som smuts och massa jävla drama.

Kan bara nämna att flytten tillbaka till Gävle 2011 gjorde mig gott.
Men en viss flicka var stor faktor till min dissociation och mer eller mindre alla ärren på min kropp.
Jag upptäckte alkoholen, festivaler och dumheter.
Mina tillitsbesvär har aldrig varit så grova.
Men jag överlever på vänskap, messias-komplex och alkohol.