Quality vs. Quantity
Kategori: Allmänt
Så bloggen rullar igång igen, tuff tuff! Och nu är jag ganska nöjd med utseendet av den också, visst är den mörk.
Men vafan, betyder inte att den är deprimerade på heltid. Jag är för glad dessa dagar, men just idag är jag nedstämd och har fått för mig att skriva om mig.
Jag förväntar mig inte många läsare, men detta är ju ett perfekt ställe att skriva av sig och om någon är så
nyfiken på mig så finns inom kort allt här. So here we go!
Vem är Oscar Strand?
Men vafan, betyder inte att den är deprimerade på heltid. Jag är för glad dessa dagar, men just idag är jag nedstämd och har fått för mig att skriva om mig.
Jag förväntar mig inte många läsare, men detta är ju ett perfekt ställe att skriva av sig och om någon är så
nyfiken på mig så finns inom kort allt här. So here we go!
Vem är Oscar Strand?
Vid ung ålder var jag alltid en glad och sprallig pojke, jag hade aldrig svårt att vara social och skaffa vänner.
Blygheten existerade inte i mig som liten. Jag hade en hel del kompisar på dagis, jag hade det bra.
Och det var bra ett tag, men när skolan började började det sakta gå ut för.
I förskolan blev jag mobbad av en del flickor och ett par pojkar för att jag fortfarande var fem när jag började förskolan. Jag var inte den enda som var fem vi skolstart, men jag var den som var fem längst. 21 December är inte den bästa födelsedagen då man är sist med att fylla år för det mesta.
Omkring ettan/tvåan skiljde sig mamma och pappa, och innan dem ens berättade om deras beslut hade dem varit väldigt orättvisa. Deras argument gick ur över mig och mina bröder. Då mina bröder inte var gamla nog att förstå varför mamma och pappa skällde på oss för små saker, så var jag gammal nog för att ta åt mig. Detta satte spår i mig när dem berättade om deras beslut, redan då började min ångest byggas upp. Klart som fan att jag antar att det är mitt fel eftersom det är vi som får skäll, men jag hör aldrig dem bråka med varandra.
Skilsmässan var en jobbig tid, och jag hatade att se det positiva i det hela: möjlighet till dubbel veckopeng, dubbelt så mycket julklappar och presenter. Jag var mest bara ett spöke som fanns omkring. I skolan drog jag på en mask för att hålla mitt privata liv och den jobbiga tiden jag gick igenom med mina föräldrars skilsmässa gömd så ingen ifrågasatte mig. Jag var bara 7-8 år gammal.
När det kom till vilken förälder jag ville bo hos så kom mamma alltid på första plats, jag trivdes med henne för att vi hade mer gemensamt än vad jag och pappa hade. Pappa hade brorsorna och deras intresse för sport, jag hade mamma och mysiga filmkvällar. Sådana filmkvällar där hon satt framför datorn på VildaWebben eller någon annan hemsida eller spelade spel på datorn. Själv kunde jag sitta och kolla på film, allt omkring existerade inte. Men ändå kunde hon märka av så fort jag snodde kakor från skåpet.
Vi hade alltid städat hemma, vi hade mat på bordet varje dag och mamma spelade musik som gjorde allt mysigt. Jag var så jävla kär i känslan av att vara hemma hos mamma, vi tog till och med katterna som vi hade när mamma och pappa bodde tillsammans. Zigge och Zorro, två helt underbara katter.
Dem hade alltid en tendens att krafsa ur alla leksaker ur lådorna på mitt och mina bröders rum bara för att få tag på en speciell leksak som dem ville leka med. Vi var tvugna att städa varje morgon.
På min åttonde födelsedag så drog mamma hem en kille som hon börjat träffa. Han hade med sig sin son också, en dryg jävel som tjatade om att få åka hem och spela sina dator spel. Jag förstod inte varför mamma gjorde så, och vad hon såg i honom. Jag ogillade honom redan från första gången jag såg en bild på honom. Skallig och hade skägg. Mats, vilken idiot det visade sig att han var.
Ca ett år senare var mamma hög gravid, hon väntade min syster som hon skulle ha tillsammans med Mats.
Jag bodde deltid hos mamma då hon hade flyttat hem till Mats. Han var ett slösaktigt svin, han städade aldrig och kunde inte laga mat. Anders, hans son och min styvbror, duschade aldrig, hade aldrig rena kläder och var en kaxig idiot som slogs och var hårdhänt rent i allmänhet. Han ljög om saker han gjort och nervärderade alltid mig för att jag inte uppskattade krigspel.
Efter My föddes bodde vi i en trea i området där jag växte upp, samma område där mamma och pappa bodde när dem var gifta. Och under denna tid hade pappa träffat en brud som fick pappa att må dåligt. Hon låg mest i sängen och tröst åt, hennes son sen tidigare förhållande kissade i sängen och bar blöja fast än han var för gammal för det. Ungen blev behandlad bortskämt och jag ogillade honom.
I trean fick jag dela rum med Anders, medans mina två yngre bröder Victor, som är född 1996, och Anton, som är född 1998, delade rum.
Jag har inte mycket minnen från det rummet, jag låg sjuk i närmare 7 månader på grund av en fuktskada i väggen. Fukt mögel gör mig otroligt sjuk. Men ingen fattade först varför.
Det jag minns bäst är incidenten mellan mig och Anders då han bröt två fingrar på mig. Vi hamnade i ett bråk på kvällen då jag hade spytt på grund av magsjuka. Jag bad om att få sova underst i våningssängen, men han vägrade. Mamma sa åt honom att låta mig sova underst, och han sa till min mamma: Klart han ska få det, jag vill ju inte att han spyr på mig om han inte hinner till toan i natt.
Fick jag sova underst? Nej, han hotade med att slå in mina tänder om jag inte låg överst. Jag var 11 och han var 12, vi gick i samma klass för att han hade gått om en klass.
Den natten spydde jag och det droppade ned på golvet vid hans fotända, hanblev förbannad och tog tag i två av min fingrar på höger hand, vred och börjde dem.
Jag fick skylla på att jag snubblat och landat på handen. Lika dålig ursäkt som den gången han sköt mig i armen med luftgäver, jag sa att jag råkat stöta i en spik. Jag var feg, svag och undergiven.
Men under min systers uppväxt så fanns aldrig henne pappa, Mats, i närheten för henne.
Min bröder och Anders stack ut så fort mamma skulle till affären eller till tvättstugan, sisten får vara barnvakt.
Varje gång var det jag, och jag hade inget emot det. Det är bara nu i efterhand som jag ser hur stort ansvar jag hade. Jag värmde välling, matade henne, bytte alla typer av blöjor och lekta med henne. Jag nattade henne och tog hand om henne som min egen dotter. Från att hon var ett och fram tills jag tvingades flytta tillbaka till Gävle efter en incident i Avesta, som jag kommer berätta om sen.
Mats undvek sitt ansvar och spenderade hela dagar i sitt garage med sina bilar, och vid den ålderna började gro avsky för bilar och andra fordon. Inget jävla fordon är viktigare än sin egen dotter.
Mats och Anders tvingades flytta ut efter att jag berättat för mamma om hur jävla idiotisk han varit och bossat omkring mig och mina bröder medans han och Anders suttit i soffan och kollat på TV.
Så Mats var ännu mindre i Mys liv, och det gjorde mig mer upptagen med att ta hand om My. Det gjorde mig inget då, jag hade inga vänner. Anders hade fått alla i klassen att undvika mig för att Anders inte kunde hålla munnen stängd och bråkade ständigt med alla. Jag fick alltid ta stryk för att ingen vågade ge sig på Anders.
I sexan kom självskadebeteendet. I klassrummet, under lektion, med en sax. Skar upp handleden, jag ville bara dö. Jag ville inte leva längre. Min lärare skickade mig till skolsyster, jag satt där och pratade om hur min katunge hade dött i mina händer och hur jävla skit jag mådde. Men jag grät inte, och det gjorde jag inte det fem åren framöver från och med den dagen.
Så här långt har jag täckt grunden till min ångest, en del mobbing, föräldrarskap, skilsmässa självskadebeetendets början och ansvar.
Detta är bara fram till jag fyllt 12 år, det är 6 år kvar, sex år som får detta att verka som ett bra liv.
Blygheten existerade inte i mig som liten. Jag hade en hel del kompisar på dagis, jag hade det bra.
Och det var bra ett tag, men när skolan började började det sakta gå ut för.
I förskolan blev jag mobbad av en del flickor och ett par pojkar för att jag fortfarande var fem när jag började förskolan. Jag var inte den enda som var fem vi skolstart, men jag var den som var fem längst. 21 December är inte den bästa födelsedagen då man är sist med att fylla år för det mesta.
Omkring ettan/tvåan skiljde sig mamma och pappa, och innan dem ens berättade om deras beslut hade dem varit väldigt orättvisa. Deras argument gick ur över mig och mina bröder. Då mina bröder inte var gamla nog att förstå varför mamma och pappa skällde på oss för små saker, så var jag gammal nog för att ta åt mig. Detta satte spår i mig när dem berättade om deras beslut, redan då började min ångest byggas upp. Klart som fan att jag antar att det är mitt fel eftersom det är vi som får skäll, men jag hör aldrig dem bråka med varandra.
Skilsmässan var en jobbig tid, och jag hatade att se det positiva i det hela: möjlighet till dubbel veckopeng, dubbelt så mycket julklappar och presenter. Jag var mest bara ett spöke som fanns omkring. I skolan drog jag på en mask för att hålla mitt privata liv och den jobbiga tiden jag gick igenom med mina föräldrars skilsmässa gömd så ingen ifrågasatte mig. Jag var bara 7-8 år gammal.
När det kom till vilken förälder jag ville bo hos så kom mamma alltid på första plats, jag trivdes med henne för att vi hade mer gemensamt än vad jag och pappa hade. Pappa hade brorsorna och deras intresse för sport, jag hade mamma och mysiga filmkvällar. Sådana filmkvällar där hon satt framför datorn på VildaWebben eller någon annan hemsida eller spelade spel på datorn. Själv kunde jag sitta och kolla på film, allt omkring existerade inte. Men ändå kunde hon märka av så fort jag snodde kakor från skåpet.
Vi hade alltid städat hemma, vi hade mat på bordet varje dag och mamma spelade musik som gjorde allt mysigt. Jag var så jävla kär i känslan av att vara hemma hos mamma, vi tog till och med katterna som vi hade när mamma och pappa bodde tillsammans. Zigge och Zorro, två helt underbara katter.
Dem hade alltid en tendens att krafsa ur alla leksaker ur lådorna på mitt och mina bröders rum bara för att få tag på en speciell leksak som dem ville leka med. Vi var tvugna att städa varje morgon.
På min åttonde födelsedag så drog mamma hem en kille som hon börjat träffa. Han hade med sig sin son också, en dryg jävel som tjatade om att få åka hem och spela sina dator spel. Jag förstod inte varför mamma gjorde så, och vad hon såg i honom. Jag ogillade honom redan från första gången jag såg en bild på honom. Skallig och hade skägg. Mats, vilken idiot det visade sig att han var.
Ca ett år senare var mamma hög gravid, hon väntade min syster som hon skulle ha tillsammans med Mats.
Jag bodde deltid hos mamma då hon hade flyttat hem till Mats. Han var ett slösaktigt svin, han städade aldrig och kunde inte laga mat. Anders, hans son och min styvbror, duschade aldrig, hade aldrig rena kläder och var en kaxig idiot som slogs och var hårdhänt rent i allmänhet. Han ljög om saker han gjort och nervärderade alltid mig för att jag inte uppskattade krigspel.
Efter My föddes bodde vi i en trea i området där jag växte upp, samma område där mamma och pappa bodde när dem var gifta. Och under denna tid hade pappa träffat en brud som fick pappa att må dåligt. Hon låg mest i sängen och tröst åt, hennes son sen tidigare förhållande kissade i sängen och bar blöja fast än han var för gammal för det. Ungen blev behandlad bortskämt och jag ogillade honom.
I trean fick jag dela rum med Anders, medans mina två yngre bröder Victor, som är född 1996, och Anton, som är född 1998, delade rum.
Jag har inte mycket minnen från det rummet, jag låg sjuk i närmare 7 månader på grund av en fuktskada i väggen. Fukt mögel gör mig otroligt sjuk. Men ingen fattade först varför.
Det jag minns bäst är incidenten mellan mig och Anders då han bröt två fingrar på mig. Vi hamnade i ett bråk på kvällen då jag hade spytt på grund av magsjuka. Jag bad om att få sova underst i våningssängen, men han vägrade. Mamma sa åt honom att låta mig sova underst, och han sa till min mamma: Klart han ska få det, jag vill ju inte att han spyr på mig om han inte hinner till toan i natt.
Fick jag sova underst? Nej, han hotade med att slå in mina tänder om jag inte låg överst. Jag var 11 och han var 12, vi gick i samma klass för att han hade gått om en klass.
Den natten spydde jag och det droppade ned på golvet vid hans fotända, hanblev förbannad och tog tag i två av min fingrar på höger hand, vred och börjde dem.
Jag fick skylla på att jag snubblat och landat på handen. Lika dålig ursäkt som den gången han sköt mig i armen med luftgäver, jag sa att jag råkat stöta i en spik. Jag var feg, svag och undergiven.
Men under min systers uppväxt så fanns aldrig henne pappa, Mats, i närheten för henne.
Min bröder och Anders stack ut så fort mamma skulle till affären eller till tvättstugan, sisten får vara barnvakt.
Varje gång var det jag, och jag hade inget emot det. Det är bara nu i efterhand som jag ser hur stort ansvar jag hade. Jag värmde välling, matade henne, bytte alla typer av blöjor och lekta med henne. Jag nattade henne och tog hand om henne som min egen dotter. Från att hon var ett och fram tills jag tvingades flytta tillbaka till Gävle efter en incident i Avesta, som jag kommer berätta om sen.
Mats undvek sitt ansvar och spenderade hela dagar i sitt garage med sina bilar, och vid den ålderna började gro avsky för bilar och andra fordon. Inget jävla fordon är viktigare än sin egen dotter.
Mats och Anders tvingades flytta ut efter att jag berättat för mamma om hur jävla idiotisk han varit och bossat omkring mig och mina bröder medans han och Anders suttit i soffan och kollat på TV.
Så Mats var ännu mindre i Mys liv, och det gjorde mig mer upptagen med att ta hand om My. Det gjorde mig inget då, jag hade inga vänner. Anders hade fått alla i klassen att undvika mig för att Anders inte kunde hålla munnen stängd och bråkade ständigt med alla. Jag fick alltid ta stryk för att ingen vågade ge sig på Anders.
I sexan kom självskadebeteendet. I klassrummet, under lektion, med en sax. Skar upp handleden, jag ville bara dö. Jag ville inte leva längre. Min lärare skickade mig till skolsyster, jag satt där och pratade om hur min katunge hade dött i mina händer och hur jävla skit jag mådde. Men jag grät inte, och det gjorde jag inte det fem åren framöver från och med den dagen.
Så här långt har jag täckt grunden till min ångest, en del mobbing, föräldrarskap, skilsmässa självskadebeetendets början och ansvar.
Detta är bara fram till jag fyllt 12 år, det är 6 år kvar, sex år som får detta att verka som ett bra liv.