''And in that moment, I swear we were infinite.''
Kategori: Allmänt
15:onde gången nu då. Perks of being a wallflower är en helt underbar film. Längtar tills skolan får inte boken så jag kan läsa den. Står nämligen först på listan för att få låna den.
Tillbaka till det jag snacka om förra inlägget.
När högstadiet började så fick man ett ansvar på sig att hålla tiden själv. Ingen skolklocka som ringer in.
Anders hade flyttat iväg med sin pappa och bytt skola, jag hade fortfarande inga vänner utanför skolan eller i skolan. Så jag såg inte fram emot skolan, fast än jag slapp få stryk varje dag.
Men när jag väl fick träffa min klass i sjuan visste jag att Henke, min barndoms kompis på dagis, hade hittat sitt nya gäng. Dock blev jag jätte bra kompis med Robin. Robin och jag började umgås utanför skolan när jag fick chansen. När My sov eller var sysselsatt och mamma var hemma. Sjuan gick bra, visst folk kallade mig saker och försökte trycka ned mig. Jag byggde upp en ångest och osäkerhet inom mig. Mitt självförtroende existerade lika mycket som Gud, då mina religiösa åsikter lyder att Gud är ett dumt påhitt.
Efter att ha skött mig bra och fått i stort sett fulla poäng på nästan alla prov i hela sjuan insåg jag att det var hopplöst då inte sakerna räknades in på betyg. Betyg kommer ju inte för än i åttan. Jag var så pissed of.
Jag hade axel långt gyllenne brunt hår i sjuan, men i slutet av året klippte jag av det. Färgade håret svart med hjälp av Robins väldigt amatör-aktiga hårfärgnings erfarenheter. En total förändring, och jag började intala mig själv att jag ser bra ut och att jag är en bra person. Från och med då hade jag en falsk identitet som en väldigt självsäker kille.
Den sommaren, mellan sjuan och åttan, bodde jag hos mamma i Avesta där hon flyttat in temporärt hemma hos Håkan som är pappa åt min yngsta bror Liam. Det var en helt okej sommar, satt dock mest inne och spelade spel och så. Men i slutet av sommaren kollade jag på mamma och frågade henne en av de dummaste frågor man kan ställa en kvinna om svaret är helt fel. Jag frågade om mamma var gravid och hon bara kollade på mig.
Jag blev tyst ett tag sedan så sa hon; Vad pratar du om?
Men jag fick det ur henne inom kort, och jag var tvungen att hålla det för mig själv.
Vid detta tillfälle hade mamma en jourlägenhet i Bomhus centrum och jag fick vara i den när hon var i Avesta. Skolan började och jag bodde mer och mer hos mamma då jag var tvungen att bo hos pappa medans mamma var hemlös och bodde hos en vän i väntan på hjälp från soc, som inte var till stor hjälp.
Under hela tiden som jag bodde hos pappa då såg jag hur Anton och Victor fick utrustning till respektive sport och nya cyklar för sommaren. Men jag gnällde inte.
Jag och Robin började umgås mer på kvällarna när My blivit nattad och mamma bara satt hemma och var gravid.
Hon klarade sig själv ett tag.
Så jag och Robin var ute och gjorde hyss en kväll då han helt plötsligt tar fram ett paket cigaretter och frågar om jag vill ha en. Jag tackade ja med inga tankar på att det kan vara beroende framkallande. Det skadar ju inte att testa, är det så illa som vissa säger så behöver jag inte börja. Men jag tyckte det var helt underbart att dra ner röken i lungorna, inte hosta eller något. Första ciggen var underbar.
Började sno fimpar av mamma och ibland cigaretter, lämnade alltid småpengar på spis fläkten för att inte känna mig skyldig henne något. Men hon kom på mig för att jag inte var diskret nog. Hon sa att hon inte var arg och det märktes. Hon var mest okej med det, men hon svor på att aldrig köpa ut åt mig, i alla fall inte åt Robin.
Hon köpte ut åt mig ett tag.
Senare in på hösten flyttade vi till en lägenhet längst bort i Bomhus, inte långt ifrån Kornäs fabriken.
Lägenheten var fin, det var ganska så stor och vi fick alla ett eget rum. Mamma, jag och My.
Men allting gick för bra, till och med mamma märkte det. Det var tvungen att balanseras, vilket det gjorde också.
Men det skriver jag om en annan gång.
Tillbaka till det jag snacka om förra inlägget.
När högstadiet började så fick man ett ansvar på sig att hålla tiden själv. Ingen skolklocka som ringer in.
Anders hade flyttat iväg med sin pappa och bytt skola, jag hade fortfarande inga vänner utanför skolan eller i skolan. Så jag såg inte fram emot skolan, fast än jag slapp få stryk varje dag.
Men när jag väl fick träffa min klass i sjuan visste jag att Henke, min barndoms kompis på dagis, hade hittat sitt nya gäng. Dock blev jag jätte bra kompis med Robin. Robin och jag började umgås utanför skolan när jag fick chansen. När My sov eller var sysselsatt och mamma var hemma. Sjuan gick bra, visst folk kallade mig saker och försökte trycka ned mig. Jag byggde upp en ångest och osäkerhet inom mig. Mitt självförtroende existerade lika mycket som Gud, då mina religiösa åsikter lyder att Gud är ett dumt påhitt.
Efter att ha skött mig bra och fått i stort sett fulla poäng på nästan alla prov i hela sjuan insåg jag att det var hopplöst då inte sakerna räknades in på betyg. Betyg kommer ju inte för än i åttan. Jag var så pissed of.
Jag hade axel långt gyllenne brunt hår i sjuan, men i slutet av året klippte jag av det. Färgade håret svart med hjälp av Robins väldigt amatör-aktiga hårfärgnings erfarenheter. En total förändring, och jag började intala mig själv att jag ser bra ut och att jag är en bra person. Från och med då hade jag en falsk identitet som en väldigt självsäker kille.
Den sommaren, mellan sjuan och åttan, bodde jag hos mamma i Avesta där hon flyttat in temporärt hemma hos Håkan som är pappa åt min yngsta bror Liam. Det var en helt okej sommar, satt dock mest inne och spelade spel och så. Men i slutet av sommaren kollade jag på mamma och frågade henne en av de dummaste frågor man kan ställa en kvinna om svaret är helt fel. Jag frågade om mamma var gravid och hon bara kollade på mig.
Jag blev tyst ett tag sedan så sa hon; Vad pratar du om?
Men jag fick det ur henne inom kort, och jag var tvungen att hålla det för mig själv.
Vid detta tillfälle hade mamma en jourlägenhet i Bomhus centrum och jag fick vara i den när hon var i Avesta. Skolan började och jag bodde mer och mer hos mamma då jag var tvungen att bo hos pappa medans mamma var hemlös och bodde hos en vän i väntan på hjälp från soc, som inte var till stor hjälp.
Under hela tiden som jag bodde hos pappa då såg jag hur Anton och Victor fick utrustning till respektive sport och nya cyklar för sommaren. Men jag gnällde inte.
Jag och Robin började umgås mer på kvällarna när My blivit nattad och mamma bara satt hemma och var gravid.
Hon klarade sig själv ett tag.
Så jag och Robin var ute och gjorde hyss en kväll då han helt plötsligt tar fram ett paket cigaretter och frågar om jag vill ha en. Jag tackade ja med inga tankar på att det kan vara beroende framkallande. Det skadar ju inte att testa, är det så illa som vissa säger så behöver jag inte börja. Men jag tyckte det var helt underbart att dra ner röken i lungorna, inte hosta eller något. Första ciggen var underbar.
Började sno fimpar av mamma och ibland cigaretter, lämnade alltid småpengar på spis fläkten för att inte känna mig skyldig henne något. Men hon kom på mig för att jag inte var diskret nog. Hon sa att hon inte var arg och det märktes. Hon var mest okej med det, men hon svor på att aldrig köpa ut åt mig, i alla fall inte åt Robin.
Hon köpte ut åt mig ett tag.
Senare in på hösten flyttade vi till en lägenhet längst bort i Bomhus, inte långt ifrån Kornäs fabriken.
Lägenheten var fin, det var ganska så stor och vi fick alla ett eget rum. Mamma, jag och My.
Men allting gick för bra, till och med mamma märkte det. Det var tvungen att balanseras, vilket det gjorde också.
Men det skriver jag om en annan gång.